Om du kan föra fram det du bär inom dig kan ditt inre bli din räddning. Om du inte för fram det du bär inom dig kommer det du inte för fram att bli din undergång.
Jesus ord – citerade i Tomasevangeliet
Det är viktigt för oss alla, något djupt mänskligt, att dela med oss av dem vi är. Själva kan vi vara medvetna om en viss känsla inom oss, men andra märker den inte om vi inte visar den.
Om vi blivit skadade eller sårade tidigare i livet blir försvaret kvar, även om det inte längre behövs, och ligger i vägen för närheten till andra.
Försvaret kan vara som en ryggsäck full av obearbetade känslor, och vi syns inte där bakom. När en persons ryggsäck möter en annan persons ryggsäck kan dessa två inte komma varandra riktigt nära förrän de tagit av sig ryggsäckarna.
Ibland händer det under Rosenbehandlingarna att människor börjar berätta saker de tidigare aldrig har talat om. Detsamma händer på utbildningen, under de öppna delningar när vi sitter i en ring och den som känner sig manad, släpper fram något ur det inre som vill upp till ytan. Ofta handlar det om att hitta essensen i det som väckts under en behandling eller en insikt som nu fallit på plats.
De elever som lyssnar blir känslomässigt berörda på de ställen inom sig där också de har låsningar. Och även om en del elever väljer att inte säga någonting, kommer känslor upp till ytan och insikter landar även inuti dem. Delningen är en viktig del av utbildningen. Man delar alltid bara om man vill, det är aldrig någon press.
Att dela med dig till andra – av dig – är inte absolut tvunget i första skedet, men att uttala högt vad som rör sig inom sig kan vara ett viktigt steg för att en förändring i ditt liv ska bli möjlig. Ibland kan det steget kännas alltför stort. Bara det faktum att man lyssnar och tar in och därmed är i kontakt med sin egen upplevelse, ger kroppen tillåtelse att förändras. Då kan vi andas, slappna av och bli mer levande istället för att låta låsningarna begränsa oss både fysiskt och känslomässigt – orden kommer så småningom!
Det är många som går i Rosenbehandling hos mig, som även skriver och delar med sig till mig via mejlen eller läser upp något av det de skrivit, när vi ses för behandling. Jag tror att det ligger något viktigt i att ges tillfälle, tid och utrymme, att fokusera inåt för att sedan ta med det ut, att få dela med sig – av sig själv. Uttrycka till andra, som också delar med sig av sitt. Att helt enkelt dela sitt med andra. Att dela med oss – till varandra.
Att lyssna på någon annan blir en glimt av en medmänniskas värld, ett förtroende vi får ta emot. Samtidigt som vi öppnar en dörr inom oss och släpper in, ger vi någon möjligheten att ta del av vårt alldeles egna innersta och kanske följa oss igenom en process, en bit på vägen genom Livet.
Det är just i detta att våga visa sig, som många av oss har sår och smärtsamma erfarenheter. När såren börjar läka, kan vi behöva komma ut i ljuset och få möjlighet att öva oss, göra nya spår i hjärtat genom att samla på oss andra upplevelser än de vi tidigare har.