Om mig

Om mig

Mitt intresse för människor har alltid varit stort. Vad vi känner och upplever och hur vårt inre kommunicerar med omvärlden genom kroppsspråket.
I tonåren och som ung vuxen kände jag starkt hur jag ville göra något för barn som hade det tufft. Jag hade själv mötts av vuxna som i sin yrkesroll kändes mer upptagna av att verka professionella där de satt med sina ambitiösa pärmar i knät och höll distans medan jag upplevde att de spelade förstående.

Under några år var det nästan som ett mantra jag upprepade inom mig; När jag blir stor vill jag bli en vuxen som inte sviker. 
Jag ville göra något för de barn som inte själva kunde uttrycka sig eller som uttryckte sig på ett sätt som hela tiden missuppfattades av omgivningen.
På flera sätt kände jag mig annorlunda än mina jämnåriga. Ofta fick jag höra att jag var överkänslig eller för allvarstyngd och ”du tänker för mycket”.

Det var en ansträngande balansgång i att försöka visa fram en tillräckligt glad yta för att verka ”normal” när jag istället hade behov av att dra mig undan, möta människor i mindre sammanhang eller på tu man hand. Då blev mina egenskaper genast en tillgång och dessa djupare möten gav mig energi istället för att jag kände mig trött och miserabel.

Efter en tid som aupair i USA, kom jag tillbaka till Sverige och började arbeta på en förskola. Mest drogs jag till de barn som krampaktigt höll ihop och inte släppte in någon eller de som högljutt skvätte vilt omkring sig. Det låg nära till hands att tro att det var barnpsykolog jag skulle bli, så jag pluggade psykologi och gick i egen psykoterapi under nästan fem år men märkte att jag med orden lätt kunde lura både mig själv och terapeuten.

Jag hade varit på Axelsons gymnastiska institut redan i tonåren när Marion Rosen kom till Sverige, men var nyfiken samtidigt som jag var lite avvaktande. Det var liksom mitt sista trumfkort, så jag började med att gå utbildningen till massageterapeut men tröttnade på det enbart fysiska perspektivet, när allt handlade om muskler och spänningar.
Sneglade på Roseneleverna så där lite i smyg, medan jag sökte mig fram i olika sammanhang. Insåg att för mig handlar beröring allra djupast om närvaro. Närvaro som i Vilja vara nära. Min viktigaste uppgift som Rosenterapeut, som jag ser det, är att skapa ett rum, en närvaro där du som klient får möjlighet att möta dig själv!

Jag tycker om att beröra människor. På djupet.
En bok som kom då, av Solveig Böhle; ”Kroppen minns det du vill glömma”,  var en stor inspiration och gjorde det tydligt för mig att jag ville arbeta med människan som en helhet, inbegripen Kropp och Själ och Ande, Känslor och Tankar. Rosenmetoden kändes som det självklara valet.

När jag började utbildningen träffade jag henne, hon som blev min Rosenterapeut och mentor under sju år. Redan under första behandlingen var det en befrielse att märka att henne skulle jag aldrig kunna dribbla bort. Min kropp talade sitt tydliga språk, som svar på hennes beröring och ord där mitt huvud egentligen ville dra iväg på sina egna flyktvägar eller känslan stänga av.

Bit för bit visste jag med hela mig att det var Rosenmetoden som jag ville hålla på med. Det blev sju intensiva och extremt spännande år med att lära känna mig själv på djupet. Personlig utveckling har alltid intresserat mig. Att nå lite djupare, lite längre, bortom det jag trodde var möjligt.
Vägen till själen går genom kroppen. Inte huvudet!

Under utbildningen försörjde jag mig genom att köra buss i Stockholms innerstad. Jag såg inte så tydligt då, som i efterhand, hur lärorikt det faktiskt var för arbetet med behandlingarna.
Varje dag gav turerna i bussen gott om möjligheter att studera de människor jag såg, på nära håll i bussen eller gående på stan, de livshållningar och attityder som satt sig i kroppen.

Som färdigutbildad Rosenterapeut (2002) arbetade jag en vända på halvtid som lärarassistent på en Waldorfskola och året efter som extra resurs på en förskola. Det var spännande att knyta ihop säcken. Att märka vad erfarenheterna hade gjort för mitt sätt att möta barnen och hur mina tidigare möten med barn hjälpte mig nu i mötet med de vuxna, på bänken.
Inom oss alla bor det ett litet barn och det är när vi blir sedda som dem vi innerst inne är – både i vår styrka och vår sårbarhet – det är då vi har möjlighet att verkligen vara fria att välja våra liv och få vara dem vi är menade att vara.

Jag fortsätter att fascineras över människans obändiga vilja att växa och är övertygad om att en viktig del i det här arbetet alltid kommer att handla om att själv fortsätta med det inre arbete som också krävs för att utvecklas som terapeut. Det gör vi förstås dels naturligt varje dag genom allt vad vi möter i våra liv, men kontinuerligt ser jag också till att gå fortbildningar och kurser av olika slag.

Min egen terapiprocess var för mig den verkliga utbildningen till det här yrket. Det har blivit en del fortbildningsdagar genom det som tidigare hette Rosenmetodens Yrkesförbund och som sedan mars 2012 ingår i KRY, Kroppsterapeuternas Yrkesförbund. Men också genom andra arrangörer t.ex. Bert Hellingers ”The Orders of Love – Familjekonstellationer”.

Under många år utforskade jag också mitt inre genom frigörande dans. Våren 2012 började jag utbildningen i Rosenrörelser / Easy Movements och vill gärna så småningom ge vidare det jag fått med mig av dessa utbildningar, i form av AvspänningsRörelser.

På Skrivarakademin var jag under några år med i en grupp där vi delade med oss av vårt självbiografiska material. Det drömmer jag om att även få dela med mig av till andra… ”delningar” i grupp. Att våga dela med med sig – till andra – av sitt inre. Både i tal och i skrift. Våga bli mottagen – och själv få ta emot. Ge till varandra av det vi har inom oss. Så mycket ges näring genom att bli sett och bekräftat, så mycket som får oss att växa vidare.

2013-2014 blev det sedan dags för en kurs i att skriva facklitteratur, på Skrivarakademin. Det blev ett viktigt stöd för mig, i färdigställandet av mina båda böcker om mitt arbete med Rosenmetoden; ”Hela Du – Kropp Huvud Känsla” som blev klar 2014 och ”Våga andas ut” som publicerades 2015. De båda böckerna beskriver tillsammans grunderna i Rosenmetoden, varav den ena fokuserar på andningen som är en så viktig i det här arbetet.

De båda böckerna ledde i sin tur till att jag två gånger fick komma och hålla föredrag på Axelsons Gymnastiska Institut på Gästrikegatan i Stockholm, som är huvudsäte för den svenska utbildningen.
Förfrågningar kom från skolan för Rosenmetodens utbildning i England, om jag kunde tänka mig att göra en översättning till engelska, så numera finns böckerna att köpa här på hemsidan eller Bokus, Adlibris och sedan 2018 finns även den engelska översättningen tillgänglig på Amazon.

Ja, det är mycket som hänt de senaste åren, men allra mest står jag fortfarande vid min bänk och ger behandlingar. Där fylls mina vardagar av spännande möten med människor vars öden gett begränsningar i kroppen, ärr i själen eller där skuggor har lagt sig över deras liv. Men där alltid – alltid – möjligheten till förändring finns, när Kroppen vågar vila och Tilliten växer sig så stor att det går att återerövra Friheten att vara den var och en av oss innerst inne är!

/Madeleine